Om Himlaspelet

 

                                                 (Text:Birgit Carlstén)

Författarens företal till Himlaspelet

En gammal leksandskarl tänkte i stillsamhet på sin hädanfärd och sade:
”Ä blir föll te gå te nå` långväga budar”. Dessa ord kunna aldrig gå bort ur mitt minne.

De förde mig ned djupt i den jord där leksandsfolkets kynne har sina rötter, till den kärna av enkel bondeid som träder i dagen i manligt tysta hjältedåd. Och jag tog till min uppgift att i bygdens egna färger utmåla den livssyn, som blivit mig själv till styrka, glädje och hjälp.

I vårt folks heroiska ögonblick har dalkarlen stigit oss till mötes med armborst för öga för att freda konungakronan. Men i de stumma seklerna, för gråa att bevaras på historiens blad, gick han allena i by. Här sådde han ärvd teg. Här byggde han i tystnad sin del av himlen. Här dog han i frid. Det är om honom detta spel vill handla- var han än lever och vandrar i världen.

Vårt spel speglar den tid, då vår Herre ännu vandrade mellan Lima och Svärdsjö i blommig väst och syrtut och Gammel-Jerk smög i libstickstånden bakom härbreknuten. På den tiden tändes ännu häxbålen på bergsknallarna lika förtärande som de onda tungor som tänt dem. Men under vita kyrkovalv blommade den starka fromheten som saftiga rosor.

Från gård till gård vandrade Kurbitsmålaren med herremansskick och penslar i hand. En dag trädde han in under mitt tak, ställde kunten i vrån och sade: ”Jag skall måla på din vägg ett minne från min ungdom, och allt dalfolkets tro skall jag måla därhos.”
Och han målade med skälvande gammalmanshand sex tavlor, men över dem skrev han med sirligt krus en rad ur den gamla psalmen: then Wäg som up till Himla bär.
Rune Lindström

Himlaspelet i utveckling

Teaterdikten ”Ett spel om en Wäg som till Himla bär” eller Himlaspelet, blev en omedelbar succé när skådespelet presenterades i Leksand inför en publik på drygt 3000 personer den 3 augusti 1941.

Rune Lindström tar avstamp i en av Sveriges märkligaste folkkonster, dalmåleriet, en företeelse man finner främst i Siljansbygden mellan 1770-1870.

Pjäsen har framförts i Leksand, på Dramaten och på andra stora scener i Norden. Himlaspelet blev också film. Året var 1942 och regissör Alf Sjöberg. Spelet har sedan 1950 till 2005 framförts i Gropen, Leksand. 2006 gjordes ett uppehåll. Ett Himla Mellanspel framfördes- ett spel om Himlaspelet- i Sveasalen, Leksand och förnyelsearbetet påbörjades.

2007 blev det nypremiär av Himlaspelet med Birgit Carlstén, regissör, Calle von Gegerfelt,scenograf och Stina Kari Axelsson, koreograf vilka byggde upp Rune Lindströms gamla teaterdikt med nytt tilltal. Spelet flyttade inomhus och fann därmed nya möjligheter att förnyas och fördjupas. Det nya Himlaspelet blev stor succé och den nya formen vidareutvecklas inför varje nytt spelår.

Regissören har ordet 2009 »